I mitt förra inlägg skrev jag om den där tysta känslan av att något har passerat sitt bäst-före-datum. Om hur vi ibland växer ifrån det som en gång bar oss – inte för att något är fel, utan för att det helt enkelt är färdigt.

Men vad gör man med det tomrum som uppstår när man erkänner det för sig själv?

Instinktivt vill vi ofta fylla tomrummet direkt. Vi letar efter nästa projekt, nästa mål eller en ny plan för att slippa känna den där osäkerheten som mellanrummet bär med sig. Vi är så vana vid att vara på väg någonstans att det känns som ett misslyckande att bara stå stilla.

Tänk om det är just i det här tomma mellanrummet som den verkliga förvandlingen sker? Precis som jorden vilar under vintern, till synes livlös, men i full gång med att förbereda nästa växtkraft behöver vi våra perioder av dvala. Skynda inte på våren.

När vi slutar försöka “laga” vår tillvaro och istället accepterar att en fas är avslutad, öppnar vi upp för en annan sorts lyssnande. Det är ett lyssnande som inte kräver snabba svar eller färdiga lösningar.

Det krävs ett enormt mod att sitta still när allt i en vill springa framåt för att hitta trygghet. Men det är i den stillheten du börjar höra den där nya versionen av dig själv som jag nämnde sist. Hon som inte behöver prestera fram sin existens, utan som bara är. Vågar vara otydlig.

Att vara i en övergång handlar mindre om att hitta rätt väg, och mer om att våga vara otydlig inför sig själv ett tag. Att lita på att även om du inte ser nästa steg, så håller marken på att formas under dina fötter.

Om du känner att du befinner dig i den här osäkra fasen just nu, prova att ge dig själv en mjuk tillåtelse: Det får kännas tomt. Det får vara oklart. Jag är inte vilse, jag håller bara på att landa.

Du behöver inte ha kartan färdig ritad för att vara på rätt plats. Ibland är den mest meningsfulla rörelsen den som sker i det helt stilla.

Kram ❤️

Jag har märkt att många människor hamnar i en fas där livet egentligen fungerar men något ändå skaver. Det är inte alltid dramatiskt. Det kan vara väldigt stilla. Man gör det man brukar göra. Man lever det liv man byggt. Och ändå finns där en känsla av att något har passerat sitt bäst-före-datum. Jag tror inte att det handlar om otacksamhet. Jag tror det handlar om rörelse.

Om hur vi ibland växer ifrån det som en gång bar oss utan att ännu veta vad som ska ta vid. I den här fasen försöker många förstå: Vad är det som är fel? Varför känns det inte som förut? Borde jag vara nöjd nu? Men kanske är det inte något som ska lagas. Kanske är det något som redan är färdigt.

När det som brukade fungera slutar göra det, är det ofta ett tecken på att du är i övergång inte vilse. Och övergångar känns sällan tydliga. De känns tomma, trevande och osäkra.Det betyder inte att du tappat bort dig själv. Det betyder ofta att du är på väg att möta en ny version av dig.

Kanske befinner du dig i en liknande fas. I så fall är det inget som behöver lösas just nu. Det räcker att märka att något håller på att förändras.

• 

• 

På nyårsafton låg de här stjärnorna så vackert inne i skogen. Ett litet tecken på vad som kommer framöver?

• 

• 

• 

Ja, men vad är det då som är viktigt i ditt liv? I mitt liv? Är det att kunna åka utomlands två gånger per år? En schysst husvagn och en ny bil? Att göra karriär? Att lyckas bättre än storasyster? Att ha mat på bordet? Känna lugn och frid inombords? Det kan vara så olika. Eller är det egentligen en gemensam faktor vi alla letar efter?

Det finns ju människor som man läser om som lever downsized. Skala av onödigt, leva enklare och mindre för att bli friare. En stor kontrast till så mycket idag. Money Mindset-eran. Men att leva litet kanske inte är den enda vägen till nyckelordet vi just läste? Friare. Vi längtar efter frihet.

Ändå är det väldigt få som faktiskt tar action och börjar skapa sig en drömtillvaro. Hjärtat stoppas allt som oftast av vår fantastiska hjärna. Hjärnans uppgift är att hålla oss säkra och trygga. Vid liv. Och även om man känner till detta så kan det vara ganska svårt att ta sig förbi den starka smarta hjärnan.

Har du lyckats göra förändringar i ditt liv? Förändringar som gjort att ditt liv tagit en ny riktning?

Hej kära läsare. Vad är egentligen det viktiga? Idag, under veckan, under åren som går? Hur ofta zoomar vi ut från det hektiska eller rutinmässiga schemat för att få syn på våra liv? En del av oss har upplevt en eller flera tillfällen då livet har slagits i spillror. När allt vändes upp och ner. På ett dramatiskt och livsförändrande sätt.

Man upptäcker då att de där arbetsuppgifterna på jobbet inte är så livsviktiga, att chefens gillande inte har betydelse eller att man stressar över saker som inte har något egentligt värde.

Kanske är det en liten barnhand i en skakig vuxens hand som gör att man fortsätter resa sig. Naturens storhet eller kontakt med något större. Man kommer till kärnan av livet. När man är slagen. Från kärnan kan man sedan resa sig och välja nya vägar. Mer vis och viss om vad livets mening är. Tror man med tillförsikt i alla fall.

• 

• 

Det är okej att bli trött.

Det är okej att be om stöd.

Det är okej att släppa taget om sådant som inte längre är ditt.

Healing hjälper dig att släppa sådant du burit för länge.

Skicka DM om du vill släppa lite av tyngden.

Hej kära läsare. Jag är nyfiken på vem du är? Är du också på en resa i personlig och andlig utveckling?

Det är mycket såhär innan jul. Ja, ni vet. Det är julklappar, julbak och massor av shopping. Egentligen ganska många måsten kan jag ibland känna. Barnen vill ha och vill göra. Man själv har en perfekt bild av hur adventsmånaden, julen och jullovet ska vara. Det är lätt att dras med.

Samtidigt som det är full fart på jobbet. Åtminstone på mitt jobb. Betyg som ska sättas i slutet av terminen. Nationella prov och jultraditioner här med.

Men i allt detta behöver vi hitta andrum. Hitta vår kärna av lugn i allt som ska göras, krav och måsten. Det enda som egentligen är betydelsefullt är att vara tillsammans med de vi älskar. Och du är den viktigaste av alla. Att du tar dig själv på allvar och stoppar när det blir för mycket för dig. Sätt gränser runt vad som är din standard. Det du accepterar.

Ta dig tid för en mugg glögg i soffan. Gå en promenad med hunden eller mannen. Vilket som. Lyssna på julmusik. Sjukskriv dig när du är sjuk. Strunta i pepparkakshus eller vad du nu anser möjligt att skala bort. Meditera eller kanske gå på en healingbehandling.

Hur ser din december ut? Hur tar du hand om dig själv?

• 

•