Hej kära läsare. Vad är egentligen det viktiga? Idag, under veckan, under åren som går? Hur ofta zoomar vi ut från det hektiska eller rutinmässiga schemat för att få syn på våra liv? En del av oss har upplevt en eller flera tillfällen då livet har slagits i spillror. När allt vändes upp och ner. På ett dramatiskt och livsförändrande sätt.
Man upptäcker då att de där arbetsuppgifterna på jobbet inte är så livsviktiga, att chefens gillande inte har betydelse eller att man stressar över saker som inte har något egentligt värde.
Kanske är det en liten barnhand i en skakig vuxens hand som gör att man fortsätter resa sig. Naturens storhet eller kontakt med något större. Man kommer till kärnan av livet. När man är slagen. Från kärnan kan man sedan resa sig och välja nya vägar. Mer vis och viss om vad livets mening är. Tror man med tillförsikt i alla fall.
