Det finns en mjuk, stilla lättnad i mitt bröst i dag när jag sätter mig ner för att skriva till dig.
Jag har burit på en stark påminnelse den här veckan om hur ont det gör att befinna sig i mörkret, sorgen och hopplösheten efter trauma – men också om den otroliga, inneboende kraft som finns i att sakta, steg för steg, kravla sig uppåt mot livet, ljuset och glädjen igen.
Kanske befinner du dig i det där mörka rummet just nu, eller så har du precis som jag börjat ana ljusstrimmorna under dörren och längtar efter att få andas ut.
Om du vill ha en trygg hand att hålla i på din resa tillbaka till flödet och din egen kraft, så vet du att dörren till RaLuna alltid står öppen för dig.
Ta hand om dig fina du,
Johanna, RaLuna💕