Jag har märkt att många människor hamnar i en fas där livet egentligen fungerar men något ändå skaver. Det är inte alltid dramatiskt. Det kan vara väldigt stilla. Man gör det man brukar göra. Man lever det liv man byggt. Och ändå finns där en känsla av att något har passerat sitt bäst-före-datum. Jag tror inte att det handlar om otacksamhet. Jag tror det handlar om rörelse.
Om hur vi ibland växer ifrån det som en gång bar oss utan att ännu veta vad som ska ta vid. I den här fasen försöker många förstå: Vad är det som är fel? Varför känns det inte som förut? Borde jag vara nöjd nu? Men kanske är det inte något som ska lagas. Kanske är det något som redan är färdigt.
När det som brukade fungera slutar göra det, är det ofta ett tecken på att du är i övergång inte vilse. Och övergångar känns sällan tydliga. De känns tomma, trevande och osäkra.Det betyder inte att du tappat bort dig själv. Det betyder ofta att du är på väg att möta en ny version av dig.
Kanske befinner du dig i en liknande fas. I så fall är det inget som behöver lösas just nu. Det räcker att märka att något håller på att förändras.
