
Jag visar inte alltid så mycket av min andliga sida utåt, men sanningen är att den genomsyrar precis allt jag gör.
Den senaste veckan har tecknen varit extra tydliga. Det har dykt upp fjädrar överallt – både inomhus och utomhus – som gång på gång har fångat min blick. Och rovfågeln som jag har spanat på hela sommaren på andra sidan åkern? I veckan satt den plötsligt mitt på min privata lilla väg, på marken, just när jag kom hem med bilen.
Varje gång jag tar fram min kortlek får jag kort som stämmer så exakt med vad jag behöver få till mig att jag knappt kan fatta det själv. Hur är det ens möjligt? kan jag undra i stunden.
På kvällarna, innan jag ska sova, skriver jag i min tacksamhets- och omprogrammeringsbok. Sedan sätter jag på healingmusik och känner hur jag får kontakt med mitt högre jag, guider, änglar och kanske någon anhörig innan jag somnar till musiken. Jag bär mitt frekvenshalsband och kristallarmband för att höja och skydda mina frekvenser och jag tar frekvensladdade läkesvampar för att stötta och läka kroppen liksom energisystemet inifrån.
Men jag är inte perfekt – och det är här ärligheten kommer in
Trots alla mina verktyg och insikter har jag också saker jag kämpar med. Saker jag vet att jag behöver förändra och skapa bättre rutiner kring för att inte läcka min egen kraft.
Sömnen är min absolut största utmaning. Jag fastnar alldeles för lätt i det kreativa skapandet på kvällarna. När idéerna sprutar är det så otroligt roligt att klockan plötsligt hinner bli midnatt innan jag kommer i säng. Och de där lugna stunderna för djup healing och meditation som jag egentligen vill prioritera? De har en tendens att hamna längst ner på min kom-ihåg-lista när vardagen rullar på.
Det är så lätt att tro att man måste vara “färdig”, perfekt inramad och sitta fem timmar om dagen på en meditationskudde för att få kalla sig andlig eller för att hjälpa andra. Men så fungerar inte verkligheten.
Vad andlighet och energihygien faktiskt handlar om
För mig är tecknen, korten, frekvenserna och svamparna inga magiska sköldar som gör att livet blir felfritt. De är mina trygga ankare. De är mjuk guidning som kallar tillbaka mig till min inre kompass när hjärnan springer för snabbt.
Jordnära andlighet handlar inte om att fly från vardagen – det handlar om att äga sin kraft mitt i den. Det handlar om att se sina egna energiläckor med mjukhet, sluta skämmas och sakta men säkert stänga hålen i hinken.
Hur ser dina egna ankare ut i vardagen? Vad hjälper dig att hitta tillbaka till dig själv när skaparlusten eller kraven tar överhanden?
Med kärlek/ Johanna💕








