Från att pressa till kärleksfull omsorg

Det har varit mycket press de senaste dagarna. Kreativa projekt jag vill göra och hinna med, samtidigt som andra åtaganden pockar på.

Förra helgen gick jag en Reiki-kurs och blev nästan tvingad in i stillhet och närvaro. Det var väldigt härligt, och jag har mått så bra efteråt även om jag sedan skruvat upp tempot igen den här veckan.

Jag har på senare tiden blivit uppmärksam på hur hårt jag driver mig själv. Hur jag pushar och gör, trots att jag egentligen vet vad som är mer hälsosamt för mig.

Kanske känner du igen dig? Det är ofta lättare att säga till andra hur de ska ta hand om sig själva än att faktiskt göra det själv. Att vara snäll mot sig själv. Att sätta gränser.

Att ge sig själv samma omsorg som man ger en älskad vän, dotter eller anhörig. Det handlar egentligen om hur mycket man värdesätter sig själv. Är jag värd att bli omhändertagen och älskad (av mig själv)?

Om du vill ta hand om dig själv lite mer finns RaLuna Circle öppen nu. Varje tisdag under februari får du ta emot healing, omfamnas av energin och påminnas om att du inte behöver bära allt själv.

Du är varmt välkommen att anmäla dig så ses vi i cirkeln.

www.subscribepage.io/raluna-cirkle

Var rädd om dig /Johanna ❤️

Du behöver inte bära hela världen på dina axlar. Min story.

För fyra år sedan var jag hon som utåt sett höll ihop allt. Jag var den högpresterande som alltid levererade, men på insidan var jag totalt nedbruten. Priset för att alltid “vara stark” var en själslig utmattning så djup att jag slutade se en framtid. Jag bar på sorg, sviterna efter en skilsmässa, psykiskt våld och ett par dödsfall i familjen. En ständig oro för mina barn och en ekonomi som ensamstående mamma. Jag var rädd för livet, och framför allt var jag ensam.

Rösten som ändrade allt

Min enda strategi var att kämpa hårdare. Jag bet ihop och försökte tvinga fram en förändring. Men ju mer jag slogs, desto mer förlorade jag mig själv. Tills natten då allt vände. I en dröm hörde jag en röst som sa:”Du måste släppa taget för att kunna gå vidare.” Jag visste att det var ett budskap som jag fått från något större än mitt eget sinne.

Där och då förstod jag att min största styrka, min otroliga förmåga att kämpa, hade blivit min största fälla.

Att läka på djupet

Jag slutade slåss och började istället söka läkning. Med hjälp av healing började de hårda knutarna på insidan att lösas upp. Jag utbildade mig, fördjupade min andliga kontakt och började bit för bit bygga upp en helt ny identitet.

Idag är jag inte längre ett offer för mina omständigheter. Jag har tagit makten över mitt liv och min framtid. Jag vandrar fortfarande på min resa, men jag gör det med rak rygg och ett öppet hjärta.

Att vara din guide

Nu är mitt uppdrag att hjälpa dig. Jag vet precis hur tungt det känns när axlarna värker av ansvar och hoppet har slocknat. Men jag vet också att det finns en väg ut.

Genom min kombination av healing och mentorskap hjälper jag dig att lägga ner bördan, hitta hem till den du egentligen är och börja ta de steg som skapar det liv och den frihet du längtar efter.

Du behöver inte slåss längre. Det är dags att låta ljuset komma tillbaka. Vill du ta de första stegen tillsammans med mig och en grupp av kvinnor som förstår precis var du är?

Just nu öppnar jag dörrarna till Raluna Circle. En plats för läkning, personlig utveckling och kraftfull förändring.

Läs mer och bli en del av cirkeln här →

Med kärlek 💕

Modet att vila i det som ännu inte syns

I mitt förra inlägg skrev jag om den där tysta känslan av att något har passerat sitt bäst-före-datum. Om hur vi ibland växer ifrån det som en gång bar oss – inte för att något är fel, utan för att det helt enkelt är färdigt.

Men vad gör man med det tomrum som uppstår när man erkänner det för sig själv?

Instinktivt vill vi ofta fylla tomrummet direkt. Vi letar efter nästa projekt, nästa mål eller en ny plan för att slippa känna den där osäkerheten som mellanrummet bär med sig. Vi är så vana vid att vara på väg någonstans att det känns som ett misslyckande att bara stå stilla.

Tänk om det är just i det här tomma mellanrummet som den verkliga förvandlingen sker? Precis som jorden vilar under vintern, till synes livlös, men i full gång med att förbereda nästa växtkraft behöver vi våra perioder av dvala. Skynda inte på våren.

När vi slutar försöka “laga” vår tillvaro och istället accepterar att en fas är avslutad, öppnar vi upp för en annan sorts lyssnande. Det är ett lyssnande som inte kräver snabba svar eller färdiga lösningar.

Det krävs ett enormt mod att sitta still när allt i en vill springa framåt för att hitta trygghet. Men det är i den stillheten du börjar höra den där nya versionen av dig själv som jag nämnde sist. Hon som inte behöver prestera fram sin existens, utan som bara är. Vågar vara otydlig.

Att vara i en övergång handlar mindre om att hitta rätt väg, och mer om att våga vara otydlig inför sig själv ett tag. Att lita på att även om du inte ser nästa steg, så håller marken på att formas under dina fötter.

Om du känner att du befinner dig i den här osäkra fasen just nu, prova att ge dig själv en mjuk tillåtelse: Det får kännas tomt. Det får vara oklart. Jag är inte vilse, jag håller bara på att landa.

Du behöver inte ha kartan färdig ritad för att vara på rätt plats. Ibland är den mest meningsfulla rörelsen den som sker i det helt stilla.

Kram ❤️

När det som brukade fungera inte gör det längre

Jag har märkt att många människor hamnar i en fas där livet egentligen fungerar men något ändå skaver. Det är inte alltid dramatiskt. Det kan vara väldigt stilla. Man gör det man brukar göra. Man lever det liv man byggt. Och ändå finns där en känsla av att något har passerat sitt bäst-före-datum. Jag tror inte att det handlar om otacksamhet. Jag tror det handlar om rörelse.

Om hur vi ibland växer ifrån det som en gång bar oss utan att ännu veta vad som ska ta vid. I den här fasen försöker många förstå: Vad är det som är fel? Varför känns det inte som förut? Borde jag vara nöjd nu? Men kanske är det inte något som ska lagas. Kanske är det något som redan är färdigt.

När det som brukade fungera slutar göra det, är det ofta ett tecken på att du är i övergång inte vilse. Och övergångar känns sällan tydliga. De känns tomma, trevande och osäkra.Det betyder inte att du tappat bort dig själv. Det betyder ofta att du är på väg att möta en ny version av dig.

Kanske befinner du dig i en liknande fas. I så fall är det inget som behöver lösas just nu. Det räcker att märka att något håller på att förändras.

Fenix flyger vidare

Ja, men vad är det då som är viktigt i ditt liv? I mitt liv? Är det att kunna åka utomlands två gånger per år? En schysst husvagn och en ny bil? Att göra karriär? Att lyckas bättre än storasyster? Att ha mat på bordet? Känna lugn och frid inombords? Det kan vara så olika. Eller är det egentligen en gemensam faktor vi alla letar efter?

Det finns ju människor som man läser om som lever downsized. Skala av onödigt, leva enklare och mindre för att bli friare. En stor kontrast till så mycket idag. Money Mindset-eran. Men att leva litet kanske inte är den enda vägen till nyckelordet vi just läste? Friare. Vi längtar efter frihet.

Ändå är det väldigt få som faktiskt tar action och börjar skapa sig en drömtillvaro. Hjärtat stoppas allt som oftast av vår fantastiska hjärna. Hjärnans uppgift är att hålla oss säkra och trygga. Vid liv. Och även om man känner till detta så kan det vara ganska svårt att ta sig förbi den starka smarta hjärnan.

Har du lyckats göra förändringar i ditt liv? Förändringar som gjort att ditt liv tagit en ny riktning?

Fågel Fenix

Hej kära läsare. Vad är egentligen det viktiga? Idag, under veckan, under åren som går? Hur ofta zoomar vi ut från det hektiska eller rutinmässiga schemat för att få syn på våra liv? En del av oss har upplevt en eller flera tillfällen då livet har slagits i spillror. När allt vändes upp och ner. På ett dramatiskt och livsförändrande sätt.

Man upptäcker då att de där arbetsuppgifterna på jobbet inte är så livsviktiga, att chefens gillande inte har betydelse eller att man stressar över saker som inte har något egentligt värde.

Kanske är det en liten barnhand i en skakig vuxens hand som gör att man fortsätter resa sig. Naturens storhet eller kontakt med något större. Man kommer till kärnan av livet. När man är slagen. Från kärnan kan man sedan resa sig och välja nya vägar. Mer vis och viss om vad livets mening är. Tror man med tillförsikt i alla fall.