Hej kära läsare. Jag är nyfiken på vem du är? Är du också på en resa i personlig och andlig utveckling?

Det är mycket såhär innan jul. Ja, ni vet. Det är julklappar, julbak och massor av shopping. Egentligen ganska många måsten kan jag ibland känna. Barnen vill ha och vill göra. Man själv har en perfekt bild av hur adventsmånaden, julen och jullovet ska vara. Det är lätt att dras med.

Samtidigt som det är full fart på jobbet. Åtminstone på mitt jobb. Betyg som ska sättas i slutet av terminen. Nationella prov och jultraditioner här med.

Men i allt detta behöver vi hitta andrum. Hitta vår kärna av lugn i allt som ska göras, krav och måsten. Det enda som egentligen är betydelsefullt är att vara tillsammans med de vi älskar. Och du är den viktigaste av alla. Att du tar dig själv på allvar och stoppar när det blir för mycket för dig. Sätt gränser runt vad som är din standard. Det du accepterar.

Ta dig tid för en mugg glögg i soffan. Gå en promenad med hunden eller mannen. Vilket som. Lyssna på julmusik. Sjukskriv dig när du är sjuk. Strunta i pepparkakshus eller vad du nu anser möjligt att skala bort. Meditera eller kanske gå på en healingbehandling.

Hur ser din december ut? Hur tar du hand om dig själv?

• 

• 

• 

Kära läsare. Den här veckan har det varit fullsmockat. Jag och A har tränat på gymmet både i tisdags och idag. På jobbet går det i ett fasligt tempo och dessutom är det nationella prov under några veckor nu.

Jag har varit med på en Masterclass varje kväll under 11 dagar. Den började 11/11 ✨️ En Money Mindset kurs med Palwasha. En fantastisk kvinna som är vacker både på utsidan och insidan.

Samtidigt går jag utbildning hos Tigran. Han påminner om Jesus insåg jag häromdagen. Jag hade fördomar tidigare men han är helt otrolig. Alla pusselbitar faller på plats.

Mitt tema denna höst är att kliva in i en ny identitet. Alltså att förkroppsliga och fullt anta min nya “jag är…” vilket inte är jättelätt. Men det går framåt vilket är viktigt att se.

Jag återkommer till Standard. Vilket handlar om självledarskap. Det kan handla om vilka rutiner eller aktiviteter jag vill ha med i en dag. När ska jag kliva upp på morgonen? Ska jag stressa och komma i sista minuten? Med mera.

Jag försökte komma vidare i boken som jag läser om ledarskap men återkommer till kapitlet om standard. Eller Karaktär. Började dock läsa lite i nästa kapitel om Karisma och fastnade för stycket om att lyssna på andra. Att vara mer intresserad av andra än att berätta om sitt eget. Jag funderar på hur jag beter mig nuförtiden. Nu när jag tar plats och inte är blyg och försynt. Jag behöver följa min standard och iaktta mig själv i samtal med andra. Mission för nästa vecka.

Vilken helg. Igår var det BPS på Clarion med en massa härliga hälsokollegor. Jag tycker verkligen på djupet om det. Det här entreprenörskapet fyller så många av mina mål och visioner. Jag utvecklas inom hälsa, business och ledarskap men också personligt. Jag skulle kunna göra det här på heltid, fullt ut. Det andliga behöver dock också utrymme för att jag ska må mitt bästa. Så en mix är att föredra.

• 

I helgen har jag reflekterat en del över hur långt jag har kommit på min resa i självutveckling. Jag har förändrats. Bara för att nämna några saker så har jag till exempel inga problem att åka själv till olika tillställningar. Jag behöver inte hålla någon i handen längre. En annan sak är att jag ofta upplever andra som negativt inställd i olika situationer. Jag har ändrat frisyr, iaf min bena, och börjat tycka om andra slags kläder än tidigare. Ändrat klädstil och längtar helt oväntat efter att få rensa garderoben.

• 

Vill ändå ta mer tydligt kliv framåt i att ändra min identitet. Veckans to do.

Inspirationen är tillbaka.

Imorgon ska jag börja skriva. Plugga och göra mina uppgifter.

Jag har fått tecken i veckan och månen är amazing.

All kärlek

• 

• 

Jag startar upp så smått med främst healing på distans. Är du nyfiken på healing eller vill ha hjälp med utmaningar i hälsa eller mående så ta kontakt på sociala medier eller via raluna.se.

• 

Idag är det min födelsedag. Idag är det 43 år sedan min mamma gav mig liv. Men hon är inte här för att fira med mig idag. Jag kan aldrig mer få en mamma-kram. Inte berätta om mina tankar och få höra om hennes. Jag kan inte bolla mina frågor, få hjälp med gardinerna eller bli irriterad på att hon lovat barnen saker som jag inte alls planerat. Hon kommer inte längre in med sin kaffekopp på helgmornarna så att vi kan småprata vid köksbordet fram till lunch.

Jag är tacksam. Jag fick världens bästa mamma. En lejonmamma som stod upp för mig och alltid tog hand om mig och familjen.

Vi fick också flera fantastiska år i mina tidiga 20s. Då vi pratade om allt, rensade ut missförstånd och reflekterade. Bästa vänner men ändå tydligt mamma och dotter. Alla hundpromenader med kaffetermosen. Alla shoppingturer. Alla kaffekoppar i köket. Jag minns dem med värme.

Min trygghet. Mitt ständiga stöd. Hon prövades när brorsan gick bort. Då föll hon. Det mesta föll då. Men efter några år kom hon tillbaka till livet. Till mig. Och mina barn. Världens bästa mormor. Och då när hon äntligen var tillbaka, då skulle hennes liv vara över.

• 

Kvar är jag och mina barn. Vi lever. Utan henne. Nuförtiden kan jag känna henne så otroligt nära och ibland blir jag inte ens ledsen. Jag känner bara stark kärlek. Oändlig kärlek. Men idag saknar jag så det gör ont.